Jag är en pyspunka



Japp där satt den! Vilket levande bevis jag blev på detta då. 

Då. När jag ett par dagar innan nyår med ett leende stort som arslet på en T-rex dyrt och heligt gav löftet till mig själv:
"Jäklars vad jag ska träna efter nyår, ska bli fit och hitta nya muskler jag inte trodde fanns. Ska hitta den där abnorma motivationen och tiden då inte ens ett avkapat ben kan få en att för en sekund tänka tanken att hoppa över träningen". 
Ja. Tjena. 

Nu. 
Som ett blekt och uråldrigt gammalt spöke sitter man här med en känsla av att varenda muskel som uppkom senaste träningsperiod liksom har trollats bort och ersatts av, tja lös hud och inget mer. Som om nån satt en nål i en ballong och liksom åstadkommit någon form av pyspunka. 
Och färgen på kinderna har i brist av solariets ljuvliga strålar ersatts av någon fuskbrun ton av Dove Summerglow. 
Jo det funkar, men det där klabbandet påminner mig envetet om att pengarna som varje månad dras på mitt konto faktiskt dras av en anledning. 
Det här är ju fullständigt oacceptabelt. 

Så med risk för att verka dum i huvudet ger jag mig själv i detta nu en rejäl åthutning och uppmaning:

- hörrudu, pyspunkan, när du är frisk lägger du av att slöa. Sluta slappa, börja träna! (Hashtag- skadad som man är) 
Move your aaass! 

Okej då. Ska ta tag i det smarta samvetet som konstant hackar mig i nacken. Dags att bli brun och stark igen. Det här är inget roligt. 
Det kom bara en liten jul och nyår och förkylning emellan. 

Vad är din ursäkt?

Kommentera här: