Som bomull för den nysande själen

Fortfarande förkyld som sjutton. Jag har verkligen vare sig tid eller lust med det här. Hade tänkt att jag skulle städat redan igår. Men huset får allt damma igen nån dag till. Jag orkar banne mig inte. Idag har jag lekt med lillemannen och när han sovit har jag legat i soffan och försökt vila, men stört omöjligt. Bara hosta, hosta. 
Jeeekla sketförkylning. Just nu är basföda alvedon och kaffe. ;)




Blev bara en snabbis ner till pållan idag med lite fjäsk-äpplen för att döva mitt dåliga samvete. Men hon verkade rätt nöjd med det faktiskt. 
Och hon kan få den mest förkylda och bittra människa att bara älska stunden hon finns där tillsammans med en. 
Hon är bomull för min själ. 

Igår hade hon tagit sig ut ur hagen så gick och betade på husbonns trädgård när hon hittades. 
Efter en runda i hagen konstaterades att tråden låg nere en bra bit så det var bara att gå ut. 
Tror inte hon sprängt staketet, större risk är nog att något vilt har gått igenom. 
Tur att det slutade bra i alla fall. Inga skador och häst kom tillrätta. Och de andra tre var kvar i hagen.  Puh. 

Dottern hade hoppning idag på ridskolan, hade varit så roligt att vara där och kolla. Det var min plan. Men får bli nästa gång. 

Nu lite alvedon, pussa på min älskade och sen sova. 

Natti! 

Everything ends with beginnings

Har suttit och bubblat lite med en vän nu ikväll. En vän som gått igenom en väldigt jobbig tid senaste året men som har börjat leva och är så lycklig nu!
Det får hela mig att känna en sådan lyrisk glädje. 
Man vill ju att ens vänner ska ha det bästa av det bästa i livet och må bra. 
Därför är jag nu ikväll lite extra glad. 
Puss på dig!

En av mina andra närmsta vänner har det däremot nu jättejobbigt. Verkligen jättejobbigt. Och det skär i mitt hjärta. Men vet att allt kommer bli bra, kära vän. Jag lovar. Det har du mitt ord på. Den dagen du reser dig kommer du resa dig med bravur. Då ska vi leva, min vän. När du orkar. 
Skriver inte så mycket om det men jag finns här och till er alla andra som läser vill jag bara säga att Älska, Lev och Andas som om det vore sista dagen i livet. 
Man vet aldrig vad morgondagen har i sikte. 
Men som rubriken antyder:
" allt slutar med en början"

Där en sak slutar, tar en ny början vid. Så är det. 


Det här får bli dagens visdomsord. 
Puss på er!

Förkylning & Rally

Förkyld som en jagvetintevad. Svullen och ont i halsen och hostar så fort man andas. Vill inte att barnen ska bli sjuka!
Att jag och mannen besitter förkylningen från hell kan jag ta. 
Men inte kidsen. Inget jag önskar någon. 
Men hur som helst. 

I går var det rally här på hemmaplan. Var ute och kollade på älsklingen, jag och kidsen. De tröttnade ju efter ca 20 bilar så när han åkte förbi var de mer eller mindre på bristningsgränsen. En flamsade med några andra i publiken, den andra stod och muade ihögan sky på korna i hagen bredvid. Den tredje satt och vrålade i vagnen och ville inte alls vara med mer. Herrejösses. 





Så när pappan i huset hade åkt förbi gav jag upp och packade in oss i bilen och åkte vidare till målet. 
Skönt att komma in och tysta ungarna med kanelbullar och Coca-Cola. 
Lillemannen ner på golvet och kröp runt och undersökte okända människor och priserna vid prisbordet. 



De slutade fyra i klassen och det var skitbra med tanke på incidenter med nån avåkning och en sträcka körandes med punktering. 
Bra jobbat! 

Kul var det att komma ut och kolla rally igen, det var längesedan. Nästa gång åker jag nog ensam så jag kan stanna lite längre. :)