Nostalgi.

Året var 1988. Året med stort Å.
Det var då jag lärde känna de 2 som jag i princip växte upp tillsammans med.

Idag var en riktigt kul kväll, Jenny & jag slog våra huvuden ihop.
Burr (don't ask), punghår, allt däremellan och lite till, stod som samtalsämnen.
Och ca 15 skrattatacker med magont som följd.
& såklart en tallrik A'la Jenny. Som den gamla goda moppe-tiden.



Nu sängen! Lovely. ♥

Inspiration?

Ja.. inspiration. Så mycket som påverkar mig. Så mycket jag vill skriva... det finns saker som lyfter och det finns saker som sänker. Så är det alltid.. människor oftast.
En sinnesstämning. En känsla. Man tar åt sig, tolkar liksom in för mycket. . Och jag vet att det påverkar alla människor på jorden oavsett om man är en stark person eller inte. 
Men ibland kan man ha så mkt att säga, men det kommer liksom inte ut... 
Det maler inombords och då tappar man inspirationen att ens lägga nån energi åt det.


Jag tror nog att alla ni alla någon gång i livet har stött på någon som begränsat er, fått er att känna er fullständigt betydelselösa, där inga ord klaffat, allt ni sagt verkat konstigt..
Jag har svårt att tro att jag är ensam om detta. Det handlar ju återigenom kemi.. personkemi.
Eller vad det nu än är.. jag vet inte. Jag återkommer när jag funtat mer i ämnet.

   
Kanske är det den här jävla kycklingsalladen?  *blänger på den* 
Jo förresten, köpte en dubbelnougat idag och stal godis från barnen. 
Jag tror det bevisar ett visst sockerbehov faktiskt ;)
Men jag blev glad i alla fall.. Ha!

Nåväl, gott folk. Jag säger som en viss Herr Jann. Fuck it. Nevermind.
 

Bara en vecka kvar..

Ja en vecka kvar på semestern och regnet det öser ner. Hoppas på lite uppehåll nästa vecka så man kan vara ute o ta vara på sista semesterveckan på nåt bra sätt. :)
Här händer inte så mycket. Barnen leker, jag städar. Darling är på ärende så ganska lugnt.

Klippte av mig håret lite häromdagen.
Det var egentligen en totalmiss. Meningen var att jag bara skulle toppat och sen blekt lite slingor. Men när blekmedlet landade i håret så upptäckte vi hur slitet och skadat håret va. Så fick tvätta ur blemkedlet nästan direkt och beslutade mig för att klippa en bra bit för att låta håret få växa ut nytt och fräscht istället.
Så en 15 cm rök MINST. Känns väl lite sådär, men vad ska man göra.
Tur att det växer. Det är ju bara hår ;)



Men det blev ju ganska bra ändå som tur var.

Annars har jag inte så mkt att förtälja just nu.
Ska försöka hotta upp bloggen lite inom snar framtid. Känner att det är dags för en förändring igen :)

Nähä, dammsugaren står och flinar åt mig. En våning kvar. Det ska han minsann inte komma undan om han nu trodde det.
Ha en fin dag! Kram Monixx