Ny vecka & full rulle!

Idag är en sån där dag man bara vill ska bli överstökad & att det ska bli eftermiddag så man får lägga sig i liggläge.
Lämnat sötaste tjejerna på dagis & skola, varit nere i stallet och fixat och mellanlandar lite hemma.
Ska in till stada sen igen och handla och hämta girlsen.
Ridskola idag för Emma så dit ska vi oxå rajda ett par vändor. Middag, fix. Tja det vamliga.
Men S E N får jag lägga mig och vila en släng. Och så jobb inatt.
Undrar hur länge man fixar att hålla på såhär.
Min barnmorska sa nästan bestämt ifrån att jobba vakennätter  men jag har ju inte så mkt att välja på, och jag trivs med det.
Självklart är det jättejobbigt att inte få sova ordentligt och rutinerna både på sömn & mat blir skeva, men snart blir det lite ljusare & då blir allt lättare. :)
Jag är nöjd som det är.

Tråkigare är ju kanske att foglossningar har redan börjat ge sig till känna. I vecka 13! Helt galet.
Inte sådär jobbigt än, men det har hänt mkt på en vecka, så jag undrar jag vart detta ska sluta.
Sist jag var gravid med Michelle var det typ kryck-stadiet i slutet. Så... jippie, liksom. 

På lördag hoppas jag nu då att hästen åker. 
Meningen var att de skulle hämtat henne redan förra veckan, men blev krångel med något så det blev uppskjutet. 
Lite trist, när man bara vill ha den jobbiga biten avklarad. 

Annars händer det inte så mycket faktiskt. Rätt lugnt. 
Gott mos!
Mr A. Rose
Ha en bra dag ni alla både kända & okända!

%&¤#%&¤#%#% !!!

Alltså, jag brukar inte bry mig särskilt mycket då jag anser det oerhört energikrävande & jobbigt att bara lägga sin energi på människor som babblar massa skit bakom ens rygg.
Jag har liksom kommit ur det stadiet i mitt liv. ;)

Prata då, om det är så jävla roligt.
Men gnäll inte den dagen du står ensam kvar och undrar vart alla tog vägen.

Karma, lille vän.


Sweet Child O'mine


Gick ut med våran lilla hemlis idag. Själv har vi ju vetat om detta ett tag. Men ville göra ultraljud innan och se så att allt är ok med lilla knyttet i magen.
Och det var ju alldeles toppen. Sprattlade och sparkade som en liten tok. ♥
Men det känner ju inte jag ännu.  så det var riktigt roligt att få se vad som finns därinne.
Är nu då i vecka 13.
Stod i valet och kvalet om jag skulle offentliggöra detta än eller om vi skulle vänta lite till.
Kan säga att jag stod med en fot i vardera läger.
Berätta eller inte berätta.

Nu har man ju kommit till det där stadiet när man själv börjar känna sig dum över att tacka nej till diverse olika roligheter. Hitta på undanflykter till allt som inte är graviditetsvänligt. Plus att man nu börjar växa en bit i ..host... omfång.
Ja lite som en flodhäst.

Varenda byxa spännen, har inga kläder som sitter bra. Så det är väl klart att folk skulle ända snart börja märka.
Så lika bra att berätta nu. Och vadå, det finns aldrig några garantier för att allt går vägen. 
Vare sig nu eller om 20 veckor. 
Allt kan hända, så därför är jag lugn, som en klok en gång sa.

Hur som helst såhär mkt syns det på magen nu och kan säga att det den är inte skön att dra in o försöka dölja. Det går knappt längre. :)
Men tyvärr är det nog inte så mkt bebis därinne som det ser ut. Nån slags kombo av hormonchock & matfrossa skulle jag snarare tro.. =tjock mage. ;)
Har blivit helt matgalen. Fråga älskling, herregud som han stirrar på mig med stoora ögon. Hahahaha
- ... ska du äta nu igen!? Och så skrattar han. 




Och här är första lilla bekantskapen. (12+6)
Ultraljudet.


Tack alla underbart fina människor för alla era lyckönskningar & Grattis.
Både på fejjan, sms och telefonsamtal. 
Nu är fantastiska och guld värda!  ♥ ♥

Dessutom fick jag veta en liten sak idag,
vet inte om det är hemligt,
glömde fråga.
Men tills du träder fram och själv säger att det är OK:
Grattis till dig oxå.
Är så lycklig för din skull, min käre gamla vän!