Där sagan dör..

Kärlek, vänskap och konsekvens
En sanning så bitter men fortfarande sann
Min känslomässiga låga står inställd på lågfrekvens
Inte höra, inte se
Jag vill inte, trots att jag kan

Sagor skrivs och de glöms bort
De kvar i hyllan står 
Trots att åren tveklöst går

Sagor, minnen, stora ord
Får aldrig glömma, aldrig kasta
Vore nästan som ritualmord
..som en känslomässig fasta

Öppna sinnen och med ett leende så stort
Grinar Oförståndet elakt emot min dörr
Tveksamt, försiktigt öppnar jag dess port
för jag har aldrig känt mig så säker på något förr..

Och där sagan dör släcks alla minnen
Stjälper ut alla arken och öppnar nya sinnen
Slitna blad med gammalt damm
kastas bort som ett offerlamm..

Dagar kommer, dagar går
Men en sliten, tom pärm i min hylla består

// Monixx -10










It's f-n poetry emotion- hour..

DU

Du, du är så underbar

Det bästa i mitt liv.

Visste inte förr vad kärlek var,men du har lärt mig allt vad

det innehåller & bär.

Skulle aldrig svika dig, min skatt

Du har etsat dig in i mitt hjärta likt den vassaste svärdsegg

Borrat dig in i min själ och trängt längst in i mitt innersta

Skulle vilja ta dig till en plats

där ingen nånsin vandrat

Du och jag, i evigehetens evighet.

Hand i hand genom det daggvåta gräset.

                                                           ©  // Monixx 010210

_________________________________________


En liten ödestolkning

Den trolska skogen viskar till mig

sitt magiska sätt att tolka ödet.

Ödet som förde dig till mig, min älskade.

Har alltid trott på ödet, faktiskt

Låt månen, solen, eller vad du nu tror på,

visa din väg på

vandringen genom livet.

Allt som sker har en mening

Vissa spelar en viktigare roll än andra.

Men även ödet kan visa sig ha fel...

Den magiska övre makten kan spela en

ett spratt.

Och ditt öde är vad just Du tror på.

Man kan inte styra sitt öde

Kanske är det redan förutspått..

Man kan antagligen lära sig mycket av sitt öde.

Vem vet?

Men du är mitt öde..

Kan du lära mig nåt?

                   © // Monica 010904


___________________________________________________

Natt i skogen

en mörk tjärn vilar stilla i den trolska skogen.

Jag kan se dess midnattssvarta vatten porla

sig när tysta droppar faller emot ytan.

Stjärnorna gnistrar på himlen och avspeglar sig i tjärnens

mörka spegelbild

Skogen ligger mörk och tyst.

Endast rådjurs och älgars steg, som yttrar sig i knäckta grenar, hörs.

Tordyvlar svävar fram genom natten.

Ett stjärnfall får mig att höja blicken ännu en gång.

Jag önskar så att du vore nära...

Ensamheten gör sig påmind där jag på min sten

slagit mig till ro för att lystra till nattens och mörkrets alla hemligheter.

Då och då hör jag rävmamman kalla på sina ullsingar till barn

och jag saknar dig ännu mer..

Glöm aldrig min kärlek.

                                 ©     // Monica 010312