♥ Monixx Funtar Vidare ♥

Gick ut med våran lilla hemlis idag. Själv har vi ju vetat om detta ett tag. Men ville göra ultraljud innan och se så att allt är ok med lilla knyttet i magen.

Och det var ju alldeles toppen. Sprattlade och sparkade som en liten tok. ♥

Men det känner ju inte jag ännu.  så det var riktigt roligt att få se vad som finns därinne.

Är nu då i vecka 13.

Stod i valet och kvalet om jag skulle offentliggöra detta än eller om vi skulle vänta lite till.

Kan säga att jag stod med en fot i vardera läger.

Berätta eller inte berätta.

Nu har man ju kommit till det där stadiet när man själv börjar känna sig dum över att tacka nej till diverse olika roligheter. Hitta på undanflykter till allt som inte är graviditetsvänligt. Plus att man nu börjar växa en bit i ..host... omfång.

Ja lite som en flodhäst.

Varenda byxa spännen, har inga kläder som sitter bra. Så det är väl klart att folk skulle ända snart börja märka.
Så lika bra att berätta nu. Och vadå, det finns aldrig några garantier för att allt går vägen. 
Vare sig nu eller om 20 veckor. 
Allt kan hända, så därför är jag lugn, som en klok en gång sa.

Hur som helst såhär mkt syns det på magen nu och kan säga att det den är inte skön att dra in o försöka dölja. Det går knappt längre. :)

Men tyvärr är det nog inte så mkt bebis därinne som det ser ut. Nån slags kombo av hormonchock & matfrossa skulle jag snarare tro.. =tjock mage. ;)
Har blivit helt matgalen. Fråga älskling, herregud som han stirrar på mig med stoora ögon. Hahahaha
- ... ska du äta nu igen!? Och så skrattar han. 




Och här är första lilla bekantskapen. (12+6)

Ultraljudet.

Tack alla underbart fina människor för alla era lyckönskningar & Grattis.
Både på fejjan, sms och telefonsamtal. 
Nu är fantastiska och guld värda!  ♥ ♥

Men tills du träder fram och själv säger att det är OK:

Grattis till dig oxå.

Är så lycklig för din skull, min käre gamla vän!