Fundersam
Att få det ur sig, på något vis. Saker som inte är rätt att hålla inom sig. Särskilt inte när det gäller någon närstående som man tycker om, men som man tycker agerar fel i en del saker. Jag vet att jag har rätt i mångt och mycket och jag kan bara hoppas att det på något sätt vidgade synen på saken. Jag kan hålla tyst och bara stå och nicka, men det gör ju mig till en hemsk människa. Nu lyckades jag ju tydligen bli en hemsk människa i vilket fall, så hugget som stucket antar jag...
Men hjärtat känns tio gånger lättare. En sten borta. Nu vet du vart jag står. Nu behöver jag inte nicka och hålla med mer.
Bär mina ord med dig, kanske kan du plocka fram dem nån ggn när du tvivlar på dig själv och undrar vad som är fel. Tänk på vårat samtal och då kanske du har fått sådan distans till det så mycket så att du kan ventilera och analysera mina ord. Kanske du en gång kan förstå vad det faktiskt var jag menade. När man blir arg och besviken på andras ord, så kan man läsa en massa annat mellan raderna utan att det finns där. Det är det som kallas självbevarelsedrift.
Hjärnan vänder och vrider för att förmildra orden. Man vänder det liksom ifrån sig som ett självförsvar.
Men jag vet att innerst inne vet du att jag har rätt. Så gör livet lite lättare för dig själv.
Du måste inte alltid ta den snirkligaste och krångligaste vägen. Livet är ganska enkelt. Om man bara tar det med en nypa salt.
Det här blev kryptiskt och märkligt. Men ja-..
Ha en bra dag alla!
Kram.