♥ Monixx Funtar Vidare ♥

... den personen i världen som nog kan bli mest PMS:ig, mest sur och grinig. 
Men jag är oxå en som värdesätter allt det där fina i livet. De där små obetydliga sakerna som man egentligen inte lägger någon större vikt vid. En del tycker det är konstigt, en del känner säkert igen sig.
Jag är en människa som bara kan sitta och gå in i mig själv för en stund.
Bara en liten stund. Just de där små obetydliga stunderna kan jag gå igenom hela mitt liv. Mina bästa, sämsta och helt oviktiga händelser. Allt, egentligen.
Men just de där små obetydliga små stunderna är helt ovärdeliga för mig.
Det som är baksidan med att vara en människa som tänker mer än man talar
 ( jag är ingen som diskuterar högljutt om jag inte har något vettigt att komma med)
är att man kan fastna lite lätt i sina tankar. Man liksom svävar in på nåt, man grubblar, grunnar, ältar med sig själv.
Man vänder och vrider för att verkligen rannsaka just den tanken in till det yttersta.
Baksidan med det? Jo, då blir man stressad.
Jättestressad.
Liksom inombords.
Känns som att jag måste nyttja min tid på bästa sätt, ingen ro att bara vara.
Varje timme, varje minut.
Livet går, liksom. Till ingen nytta.



Så hallå, mitt inre, du har lärt mig hur man stressar sig till max, men vad gör man för att varva ner?
Vad är min bästa stresshantering? 



DET undrar jag...