Holy Smoke!
Det går kalasbra. Har bestämt mig för att vi ska inte prata så mkt om rökningen här hemma.
För det är bara dumt, eftersom man bara dumt nog påmminer sig själv.
Jag kan tänka "fan, vad jag är röksugen" men jag säger det inte högt för då blir det ju per automatik att man påminner oxå den andra som faktiskt kanske inte alls ens tänkte på röka just då.
Slutade ju som sagt som nyårslöfte.
12 dagar sen. Snart 2 veckor. Fuskade vid 2 tillfällen, men nu är det nolltolerans som gäller helt och hållet.
Och det går jättebra. Lättare eftersom jag på nåt sätt har förlikat mig med att såhär är det, det är mitt val och jag gör det för min skull. Ingen annans.
blir det jobbigt stundtals så tvingar jag mig själv att tänka på flimmerhår, KOL & nån äcklig cancersvulst
och tro det eller ej, men det är motiverande när man har hållt upp ett tag.
För det är ju DÄRFÖR jag har valt att lägga av.
Inte för att det smakar och luktar illa, inte för att någon annan har sagt åt mig.
Utan helt enkelt för att JAG ha bestämt mig för att leva. Så enkelt är det.
Älskar livet för mycket och sista året har varje cigarett gett mig ångest över tanken vad i helskotta jag håller på med.
Ska jag självdöda mig själv?
Nä nä.
JAG ska leva. Länge.
