Två insikter i livet
Kom till insikt på två saker som jag inte någonsin reflekterat över innan.
Music speaks.
Det första. Min musikhistoria är redan satt.
Alltså, jag kommer aldrig någonsin mer i livet höra en låt som påminner om min uppväxt. Eller? Inte så som jag tänker mig det i alla fall.Skidrow, Scorpions, Ozzy, guns n roses, Alice Cooper, BonJovi, creedance.
Pappa. Kommer inte ske liksom.
De kommer aldrig nånsin påverka mig och prägla mig som de en gång gjort redan.
Sorgligt.
Och det som är än mer sorgligt är ännu en insikt jag kom till för ett tag sen.
En tanke som faktiskt aldrig någonsin ens snuddat vid mitt inre en endaste gång.
Min älskade Niclas och jag kan planera in i det sista, under skratt och glada miner, men det är faktiskt bara en av oss som kan begrava den andra.
Utifrån det kan vi ju planera och önska hej vilt.
Tragiskt men sant.
Kom att tänka på detta och ännu än mer tragiskt är ju att man aldrig får se sin egen begravning.
Ja lite tråkigt att skriva om men jag fick faktiskt ont i magen när det gick upp ett liljeholmens om detta för ett tag sen.
Känns lite som att man blir snuvad på livet.
Antingen får jag göra min älskades begravning till den bästa. Men han själv får inte se det.
Eller så gör han min till envärldsfinast dag. Men det får jag inte se.
Dilemma.
Kom överrens om att vi vill i alla fall ha Guns n Roses med oss. På våran dag som vi aldrig får vara med om själva.
:)
Så, där är vi nu. Och ja mina tankar slutar som vanligt aldrig snurra. Dock lite sent ibland för detta behövdes ju ingen hjärnforskare för att räkna ut.
Hjärtskärande.
Well well så är det.
Vi har i alla fall kommit överrens om att på våra gravstenar ska det stå:
"Kickstart My Heart"