Inspiration?
En sinnesstämning. En känsla. Man tar åt sig, tolkar liksom in för mycket. . Och jag vet att det påverkar alla människor på jorden oavsett om man är en stark person eller inte.
Men ibland kan man ha så mkt att säga, men det kommer liksom inte ut...
Det maler inombords och då tappar man inspirationen att ens lägga nån energi åt det.
Jag tror nog att alla ni alla någon gång i livet har stött på någon som begränsat er, fått er att känna er fullständigt betydelselösa, där inga ord klaffat, allt ni sagt verkat konstigt..
Jag har svårt att tro att jag är ensam om detta. Det handlar ju återigenom kemi.. personkemi.
Eller vad det nu än är.. jag vet inte. Jag återkommer när jag funtat mer i ämnet.
Kanske är det den här jävla kycklingsalladen? *blänger på den*
Jo förresten, köpte en dubbelnougat idag och stal godis från barnen.
Jag tror det bevisar ett visst sockerbehov faktiskt ;)
Men jag blev glad i alla fall.. Ha!
Nåväl, gott folk. Jag säger som en viss Herr Jann. Fuck it. Nevermind.
skriven
fin blogg! klicka gärna in på min o säg vad du tycker, ha en bra dag,puss!