Där sagan dör..
En sanning så bitter men fortfarande sann
Min känslomässiga låga står inställd på lågfrekvens
Inte höra, inte se
Jag vill inte, trots att jag kan
Sagor skrivs och de glöms bort
De kvar i hyllan står
Trots att åren tveklöst går
Sagor, minnen, stora ord
Får aldrig glömma, aldrig kasta
Vore nästan som ritualmord
..som en känslomässig fasta
Öppna sinnen och med ett leende så stort
Grinar Oförståndet elakt emot min dörr
Tveksamt, försiktigt öppnar jag dess port
för jag har aldrig känt mig så säker på något förr..
Och där sagan dör släcks alla minnen
Stjälper ut alla arken och öppnar nya sinnen
Slitna blad med gammalt damm
kastas bort som ett offerlamm..
Dagar kommer, dagar går
Men en sliten, tom pärm i min hylla består
// Monixx -10
skriven
Det var en fin dikt du fått ihop...skrivet av en tjej som tillverkade sina egna sagor när hon var liten kommer du ihåg??? berättade i ord utan bok och gudnåde mig om jag inte kom ihåg samma saga en gång till...suck...