♥ Monixx Funtar Vidare ♥

Ja jag sänder en tanke till mina avlidna släktingar denna helgen. Morfar, farmor och pappa.
Framförallt kära pappa som 2005 fick avsluta både hastigt, oväntat och alldeles för tidigt. Jag kommer aldrig aldrig ALDRIG kunna acceptera att han inte längre finns hos oss här...
Jag kommer aldrig kunna förstå meningen med det och inga skäl kommer någonsin vara goda nog.
Och det finns ingenting här i livet som har präglat mig så mycket.. Det är serlöst det värsta jag någonsin har tvingats genomlida.

Jag skrev ett brev till pappa som han läste. Ett känsloladdat brev. Ett avskedsbrev men ändå ett brev som skulle hålla hans mod och hopp uppe.
Men han visste ju ändå.
Dagen efter var han borta och jag höll hans hand.

Jag kan fortfarande drömma om honom och jag hör hans röst.
Det är alltid ute hos mormor och han har sin kostym på sig. Han skrattar och säger att
" jag mår bra, jag har inte ont nu. Var inte ledsen"

Pappa, bär med dig mina ord som jag skrev till dig och glöm aldrig att jag älskar dig så innerligt av hela mitt hjärta.
Vila i frid... var du än är.
Du fattas mig.

4 år sen.. men det känns som igår.





~ Har man störtat från regnbågen,
så har man i alla fall
varit på regnbågen ~
- Requiescat in pace